Etosha 5-7 november

Etosha 5-7 November

Precis kommit tillbaka till Windhoek efter tre väldigt händelserika dagar i Etosha, den gigantiska national parken här i Namibia. Jaa, jag flög hit i måndags, stannar en månad innan jag åker tillbaka till Bloemfontein för ytterliggare 23 dagar!!
Men iallafall, Safarit var underbart!! Det jag önskade mest var att se vilda lejon, jaa jag har sett lejon innan.. Men att se ett lejon som inte har ett namn, som inte kommer när någon ropar, som inte vet när det är matdags... Det är en helt annan sak! Jag önskade också att se Caracaler, geparder, leoparder, jackals, elefanter...
Det första vi ser när vi kommer in till parkens första vattenhål är fem lejone som ligger utslagna under träden... Elefanterna sormar fram kulmipigt till vattet för att dricka... Zebrorna smyger fram för att inte störa de fem stora katterna som sover djupt.. Men aldrig tillräckligt djupt... När vi forsätter genom parken ser vi ännu ett lejon 20 meter från bilen, precis dödat sin middag... Jacklerna ylar irvrigt omkring honom i hopp om att få sig en smakbit... Lejonet lämnar sitt byte och kommer närmare oss... 5 meter från bilen stannar han.. Tvekar och joggar tillbaka till sin zebra som jackalerna ivrigt tuggar i sig... I bakgrunden ser vi två, neej tre, neej fem lejon till närma sig den unga hanen och hans byte.. De jagar bort honom från sitt byte, de slås, det ryts och en sandstorm drar över... De 6 lejonen kommer tillbaka en efter en... Medan den unga hanen är långt kommen redan...
Senare på kvällen besöker vi ett annat vattenhål.. Två giraffer släcker sin törst...En lejoninna vaktar dem varsamt... Men hon håller sig i bakkant, nära men inte för nära.. Två noshörningar kommer in dundrander för att störa den frid som vilar över vattenhålet...
Zebrorna sprider ut sig över hela savannen... Svartvita flockar vart man än vänder blicken, betandes, vaktandes, galopperandes...
Jacklerna är alltid på språng, det har alltid något i blicken, något som tar de framåt hela tiden...
Springboks som studsar fram över den torra savannen... Lyckliga och glada...
Babianerna sitter farligt nära väg kanten, inte rädda för något... Springer över vägen och tillbka... Man måste ha foten på bromsen...
Giraffer som går ner i split när de dricker vatten... De är allt för långa för att nå om de bara sträcker ner halsen... Ackrobater...
En gepard mamma med tre ungar som gömmer sig under ett träd i den varma dagen, de gömmer sig så väl att man bara ser manteln på ungarna och mammans huvud... Man ser de bara om man vet att de är där...
Tre lejon som tar sig ett dopp i ett vattenhål, svalkar sig i den stekheta dagen...
En noshörning som noga vaktar sitt revir... Han låter inte vem som helst komma i närheten...
sju elefanter som tar sig ett gytjebad, de är inte grå längre utan vita av all lera de kletar ner sig med... Sanden yr omkring dem...De små antiloperna får akta sig när de stora fötterna klampar fram...

Jaaa, jag kan forsätta hur länge som helst... Det har varit underbart! Underbart att höra alla djur i natten, rytandes, ylandes, grymtandes... Underbart att dem leva sitt liv, utan att människorna gör något för att tämja de... Bara låter de leva på egen hand, Survival of the fittest....


1 november 2013

Jag har nu lämnat det underbara, fantastikska stället jag kallat hemma den senaste månaden. Med så fantastiska människor med mig på resan, har upplevelsen blivit den bästa. Med så drömmar uppfylda, så många lyckliga stunder att tänka tillbaka på med ett stort leende på läpparna. Men det som är så bra med att bli helt förälskad i en plats är att man kan åka tillbaka, redan den 5 december går resan tillbaka, jag kommer fira jul med Buttercup, lejonen, Poofy, leoparderna, Roxy, caracalsen, Rene, geparderna .... Jag kan forsätta hur länge som helst, är så glad över att jag tog det beslutet!! 
För den lycka jag lever på... Går inte att beskriva!! Och jag är så glad över att Trine och jag tog beslutet att åka dit, vi är så mycket närmre varandra än innan och redan då trodde folk hon var min syster för att vi var så lika... Hon är underbar!! 
 
Nu befinner jag mig hos Steffi i Potch, tre timmar norr om Bloemfontein. Hon bor jättefint på gården hon jobbar, hästar, kor getter, hundar, åsnor. Och de har en vildcamp med mängder av antiloper, zebror, strutsar. Det är jättefint!! Det var så skönt att se henne igen när hon kom springandes över parkeringen fram till mig i måndags. Efter 6.5 månader.. Och det kändes verkligen som igår! Så mycket som hänt däremellan, så mycket att prata om, skratta åt. Har verkligen saknat hennes sällskap! Vi åkte ut till vild campen en kväll för att kolla på solnedgången, den är så otroligt fin här. Hemma är inget om man jämför med här, himlen är rosa, röd och brinnade vacker! 
En annan kväll åkte vi ut mycket senare för att kolla på den klara stjärnhimmlen....Det är magiskt, det behövs nästan inget ljus för att stjärnorna lyser upp hela himmlen... 
Hjälpte till på ett stort evenemang igår, serverade lite, 20, folk mat. Och maten, jag lovar att Steffis roomie är en av de bästa kockar jag träffat, den passion hon la ner bakom de 6 rätterna... Det är inte många som gör! Det smakade fantastiskt från första tuggan till den sista. När gästerna hade gått hem fixade vi iordningen en liten fest, ojoj vad det skrattades!! Försökte ha en svenska lektion, men det gick åt fel håll. Haha. Men en riktigt trevlig kväll var det!!
 

Torsdag 24 Oktober

Dagarna här har gått för fort, kan inte fatta att vi varit iväg i över en månad. Och nu är det bara ett par dagar kvar innan jag åker vidare. Det ska bli underbart att få åka upp till Steffi i en vecka, men jag vill inte lämna detta underbara ställe. Så mycket har hänt de senaste veckorna, så mycket känslor, uppleveser och glädje. 
Detta är min lilla extra familj, vi alla ungås som en lite familj. Alla är välkommna och ingen är utanför, alla delaktiga och ingen ska känna sig ledsen. 
Ingen dag är den andra lik, vissa är stressiga, andra är lugna, vissa flygger förbi medan andra tuffar på i x 2000 fart. 
Det är fortfarande så ofattbart allt vi gör, att vara så nära ett så vilt djur, att sova med geparderna purrande bredvid oss, höra lejonen ryta en halv meter ifrån dig, gosa med den 6 veckor gamla geprad bebisen, ha handen på leoparderas huvuden när de slickar din hand, bli pussad av den stora canadensiska vargen, ha två leoparder i knät, promenera caracalerna längs den torra vägen....
Det finns inte ord. Denna lycka är obeskrivlig och så sjukt stark. Jag vill aldrig åka härifrån.
 
 
 
 
 
 
 

Update 9 oktober 2013

Dagarna rullar på för fort här borta, känns som jag precis gick upp ur sängen när jag kravalar mig ner igen. Lika trött och utmattad varje kväll. Mycket tror jag beror på värmen och solen, stekande hetta och 35 grader varmt varje dag. Men också alla nya intryck och upplevelser.
Det finns så mycket jag vill berätta men vet inte vart jag ska börja. För dagarna är rätt så lika men samtidigt helt olika...
Faith är en 5.5 månad gammal gepardunge som föddes med ett hjärnfel, hjärnan pressades mot skallbenet och gjorde henne förlamad, nu är hon på fötter men kämpar hårt varje dag för att få med sina fyra ben när hon springer. Men hon har stulit mitt hjärta, vi spenderar timmar tillsammans varje dag, sover nos mot nos, leker i vattenpölar, leker med gosedjur, går på promenader, busar tills vi båda faller ihop av trötthet. Ingen av oss orkar i evighet i 35 graders värme. Vi försöker även att få henne att simma, vilket skulle vara bra för hennes muskler somtidigt som det kyler ner henne, men vatten upp till midjan va inte lilla Faiths favorit. Hon kommer springandes på sina ostadiga ben emot mig när jag kommer, naffsar lite i fingarna som bebisar gör. I dag så gick jag in till henne och hennes syster för att mysa lite, lägger mig ned bredvid henne och får en stor puss rakt i ansiktet, därefter sommar vi båda i en hög nos mot nos. Det är så fridfullt! Även fast hon bara är 5.5 månad så är hon fortfarande en gepard,
en gepard som kämpar varje dag för att bli bättre!
Vi har också två vargar som bor på gården, en alfa hona och hennes syster. För att bli accepterad in i deras flock måste man bli godkänd av alfahonan, det är bara hon som bestämmer ifall man duger eller inte. Man vet lätt om man bli accepterad eller inte. Shakira, alfahonan, måste ge en stor slick över munnen precis som de själva gör i det vilda - då är man med i gänget. Det ögonblicket är underbart! Mitt ögonblick var magiskt, hade innan den dagen varit där inne några gånger utan att Shakria brytt sig om mig medan hennes syter redan gett mig flera pussa på kinden, men det gills inte! Ögonblicket var en morgon, jag gick in i inhängnaden för att kolla staketen när de båda kommer fram trippandes tills mig och nosar överallt, sedan helt plötsligt får jag en puss rakt över munnen och hon börjar kraffsa på mig och lämnar inte min sida. Sedan den dagen försöker jag gå dit så mycket som möjligt! Oftast, om det inte är för varmt, kommer de fram springades med vifftande svansar och pussar och pussar. Det var en dag som jag miss extra tydligt, de satt upp på sitt 'hus' när jag kom in, hon sträcker ner sin nos mot min och pratar galt. När jag sedan klättrar upp till de så lägger systern sig ned med en tass i mitt knä och Shakira sitter bredvid och kraffsar på mig. Det var underbart! Två stora vargar på varsin sida och de ser en som en del av sin flock...
var ute på promenda med max, en Caracal, igår. Han är helt underbar, stryker sig mot mina ben, stryker sitt lilla huvud mot mitt. Han älskar att gå på promenad, det var kämpigt att få honom att gå hem igen. Han är så söt! Ska sova ute med honom och Poffie vilken dag som helst nu, whiii!!
Vi promenerar även leoparderungarna, vet inte om ungar egentligen är ett så bra ord för de är riktigt stora och maffiga! Zorro är nästan lika stor som sin mamma som är 3 år, men han är en riktig teddybjörn med underbart mysig nos. Men bakom den där mysiga blicken gömmer sig en busig tonåring som älskar att hoppa upp på folks ryggar när man vänder ryggen mot honom. Lala är en tonåring med stora humörsvängar, en stund är hon hur mysig som helst medan andra stunden ger hon ifrån sig ett klagande rytande/ljud. Hon påminner rätt mycket av Alma...
Fick min lejon puss genom staketet häromdagen, Poffie och jag satt utanför grinden och pratade när den stora Azononix lägger huvudet mot grinden, sträcker in mina fingrar och får en sträv lejon puss. De är så maffiga underbara djur! Tröttnar aldirg på att sitta utanför och njuta av deras sällskap!
Som för några kvällar sedan sov jag, Trine och Jackie i ett litet hus utanför lejon och varg inhängnaderna, gåshuden som reser sig när lejonen börjar ryta ikapp med vargarnas ylade. Det är så mäktigt, det känns enda in i hjärtat! Det känns som de är inne i huset med oss. Då känner man att man verkligen lever!
Igår kväll klädde vi alla ut oss som djur, jag var en caracal - hihi, och åkte in till resturangen Spur. Det var en promote kväll, vi samlade in pengar till Cheetah experience genom att dela ut poängkort. Det var en riktigt rolig kväll! Alla var uppdelade i lag och mitt lag vann med att dela ut 11 kort. High five på oss! Priset är inte klargjort än dock, men det bli antigen en sovmorgon, en dag off från guidejobbet eller att sova med Faith och Eden inne i huset i sängen.

Denna kvällen har varit en lugn kväll, Trine och jag satt ute under stjärnorna och pratade och drack vin ett tag. Underbart sällskap, är så glad över att vi gör det här tillsammans!
Imorgon har jag en ledig dag, halva dagen kommer spenderas vid polen då det är 30 grader redan 9.00 och den andra halvan komemr jag spendera med djuren på gården.

 

 
 

torsdag 26 september

Framme och installerade på Cheetah Experience sen tre dagar tillbaka. Mycket är fortfarande en stor röra av informtion, men det är ju så det är på ett nytt ställe med nya männiksor och ny miljö. 
Lite snabbt om de senaste dagarna...
Vi bor i ett jättestort hus ca 10 min från gården. Huset är jättefint, tegelväggar, i olika nivåer och små rum överallt. Utanför är det en grilplats med bord och stolar och såklart en swimingpool! 
På kvällarna lagar alla mat tillsammans i vårt kök, vilket är riktigt mysigt. Vi försöker också hitta på saker på kvällarna som ikväll är det tea party med scones. Igår åt i ute och hade en (eller ett antal fler) drink(ar). Det var riktigt trevligt, en drink ligger mellan 12 - 30 SEK. Sjukt...
Gården har rätt så mycket djur inte lika mycket som Harnas men detta är också mycket mindre. Men lejon, caracals, leoparder, vargar, mänger av gepader (det heter ju cheetah experience av en anledning), servals och antilopler. Så vad volontäerena gör är städa, mata, gosar och leker med djuren och det stora hemska - GUIDER. Så har försökt plugga in så mycket jag kan inför provet imorgon och gått på tre turer och jag tror att jag fått in en del. Men det märker vi imorgon. hehe. 
Vi har rätt mycket bebisar, geparder, 5 månader, 11 månader och 4 veckor. Serval bebeis som är 3 månader och 5 dagar. Leoparder 11 månader och 15 månader. Hur underbara som helst! 
Har varit inne hos flerar av djuren redan, pluggade inne hos caracalsen idag, de är helt underbara. Myst med bebis geparderna och servalbebisen. Lekt med leopardungarna. Självklart suttit utanför lejonen, pratat med de och bara njutit. Det underbara är när de strycker sig mot staketet och man lägger handen emot, har saknat lejonen så himla mycket!! 
 
Jaa har det rätt bra här bra här borta! 

22 september 2013

Vi körde tidigt imorse för att hinna se mycket! tyvärr så regnade det hela förmiddagen... Menmen, vi bestämde oss för att ge oss på dagens planer iallafall som började med the big swing, ungefär som bungee jumping, man faller 70 m från ett vattenfall och svingas runt över trädtopparna. Adrenalinkicken är obeskrivelig!! Lyckorus blandat med rädsla i ett stort skrik!!
Genom regnet tog vi oss sedan upp runt Blyde river canyon, det är så hima vackert! Det vara bara så synd att molnen låg så lågt pga regnet, det får bli en sväng på vägen till Jo'burg imorgon. Men vi såg ett ställe riktigt väl, mängder av djupa och breda hål i marken med vattenfall runt omkring. Så grymt häftigt, att sitta på kanten och kolla ner över det forsande vattnet - så fridfullt! Sedan var vi också vid en view point som visade bergen från en riktigt vin sida, där kravlade vi oss ut på en klippkant och kollade ut över paradiset. Under oss sprang babianerna omkring. Helt underbart!!
Det är verkligen så vackert, imorgon tar vi God's window som ska vara en av de vackraste utsikterna av de alla. Det kan man nästan förstå på namnet.
Vi har en lugn kväll framför oss med lite vin och packning av väskor. På tisdag är vi på Cheetah experience!!
So in love with all of this!

 

(tyvärr går det inte att ladda upp bilder på detta internet...)


Fredag 20 september

Känns fortfarande helt ofattbart att vi är framme i Afirka, världesdelen vi både blev helt förälskade för bara några månader sedan. Zebrorna höll oss sällskap till frukosten, de gick omkring precis nedanför altanen och åt på sitt torra gräs och när de kände för det gick de bara sin väg in i buschen. Otroligt!!
Förmiddags aktiviten idag blev båttrip på 'floden' i bergen, floden är 50 meter djup och har både krokodiler och flodhästar under sin yta. Tyvärr var de inte på humör för att visa sig, men de simmade omkring under oss, scary! Dalen, eller vad man nu kallar det, är så vacker. Bergen skiftar i världens färger, träden breder ut sig, grottoröppningar lurar bland vattenfallen, babianer i träden och leoparder som lurar bland bergsklipporna. Som en bok, det är inte på rikigt men jo det är det faktiskt.
På hemvägen såg en Vervet apa i trädet precis vid vägen och en babian sprang på vägen emot oss. Vad kommer efter detta, ett lejon i vägkanten?
Eftermiddagens roadtrip tog oss till ett stall in a gamedrive (djur innanför stängsel - inte som ett zoo utan en en del av savannen är inhängnad för att skydda djuren) I denna gamedrive finns inga big five men giraffer, antiolper av många olika slag, zebror, pumbas, mongosses, vervets (apor) och många mer djur. Ritten var helt underbart, vi galopperade fram i savannen, gick i djupa vattenhål, red i bushen, kollade på alla djur som stannade upp för att kolla på oss och bara njöt av att få sitta på hästryggen i Afrika igen.
På kvällen hade vi middag och några glas vin hemma på lodgen, rikigt mysig avslutning på en helt underbar dag i Afrikas tecken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Fredag 20 september

Känns fortfarande helt ofattbart att vi är framme i Afirka, världesdelen vi både blev helt förälskade för bara några månader sedan. Zebrorna höll oss sällskap till frukosten, de gick omkring precis nedanför altanen och åt på sitt torra gräs och när de kände för det gick de bara sin väg in i buschen. Otroligt!!
Förmiddags aktiviten idag blev båttrip på 'floden' i bergen, floden är 50 meter djup och har både krokodiler och flodhästar under sin yta. Tyvärr var de inte på humör för att visa sig, men de simmade omkring under oss, scary! Dalen, eller vad man nu kallar det, är så vacker. Bergen skiftar i världens färger, träden breder ut sig, grottoröppningar lurar bland vattenfallen, babianer i träden och leoparder som lurar bland bergsklipporna. Som en bok, det är inte på rikigt men jo det är det faktiskt.
På hemvägen såg en Vervet apa i trädet precis vid vägen och en babian sprang på vägen emot oss. Vad kommer efter detta, ett lejon i vägkanten?
Eftermiddagens roadtrip tog oss till ett stall in a gamedrive (djur innanför stängsel - inte som ett zoo utan en en del av savannen är inhängnad för att skydda djuren) I denna gamedrive finns inga big five men giraffer, antiolper av många olika slag, zebror, pumbas, mongosses, vervets (apor) och många mer djur. Ritten var helt underbart, vi galopperade fram i savannen, gick i djupa vattenhål, red i bushen, kollade på alla djur som stannade upp för att kolla på oss och bara njöt av att få sitta på hästryggen i Afrika igen.
På kvällen hade vi middag och några glas vin hemma på lodgen, rikigt mysig avslutning på en helt underbar dag i Afrikas tecken.

 

 


torsdag 19 september

Denna flygresa gick sååå sakta, men 17 h efter att jag satte mig på första flyget var jag äntligen framme på Johannesburg flygplats där Trine väntade. Det var så kul att äntligen få träffa henne igen!
Vi tog oss till vår fina vita bil i garaget och påbörjade vår 5,5 h lång roadtrip upp i bergen. Resan gick bara bra och man vante sig rätt så snabbt med att det var vänstertrafik. Inne i storstaden såg det dock svårt ut... Och ha aldrig förutfattade meningar om bilar och trafiken det kan bli riktigt dyrt!! På vår lång roadtrip hann vi se och vara med om väldigt mycket. Getter på vägarna, kudos på vägarna, kor på vägarna, folk på vägarna, de kör fort som tusan och det är bilar överallt.
När vi kom in i bergen blev båda helt paralyserade, även fast det var kolsvart så kunde man se att det var underbart vackert! Precis som ett vykort!
Lodgen där vi bor är underbar! Zebror runt omkring oss och det är mitt i bergen, ljuden från alla djur. Jaa bara helt underbart!
Imorgon bär det av mot båttripp och safari på hästryggen!

 

 


onsdag 18 september

Nu har dagen kommit, äntligen!! Det ska bli helt underbart att komma iväg igen och som Trine uttryckte sig - jag glädjer mig som ett litet barn åt att få åka igen. Och det är precis så som det är. Nervös kan jag inte säga att jag inte är men det hör till, så lite nervös borde jag vara. Klockan åtta noll noll lyfter planet och landar i johannesburg tjugo över ett imorgon - 15 h flygresa. 
 
Kommer sakna er här hemma men - vi ses snart igen!
 
Sooo HELLO AFRICA
 
 
Pumbis <3
 
 
 
 

16 september - två dagar kvar

Detta var väldigt längesedan nu, tappade suget för att blogga helt. Så har inget att skylla på mer än det. Idag är det 143 dagar sedan jag klev av planet på Arlanda efter 6 oförglömliga veckor i Namibia. 6 veckor fyllda med glädje, lycka, sorg, skratt, tårar, kärlek, vänskap och värme. Jag saknar det fortfarande varje dag, kan komma på mig själv med att sitta och le när jag tänker på händelser fortfarande. Men idag är det 2 dagar kvar tills jag sitter på planet till Afrika igen, på planet hem!! Det pirrar i hela kroppen, kändes som jag nyss kom hem men samtidigt känns det som det var ett år sen. Tiden har bara sprungit iväg!Den här gången är det mycket planerat. Jag möter upp min underbara Trine på torsdag eftermiddag i Johannesburg, sydafrika. Då ska vi bila upp till bergen, och till reservatet blyde river canyon. Kolla upp det - paradis säger jag bara paradis... Där stannar vi i fem dagar sedan tar vi oss till Blomefotien och Cheetah experience och stannar där i 5 veckor. Sedan skiljs vi åt efter att ha spenderat 1.5 månad ihop. Jag tar mig till Potch, fortfarande sydafrika, för att hälsa på fantastiska Steffi i en vecka. Hon jobbar på en gård där. Sedan flyger jag till Windhoek, Namibia. För att först åka på Saffri i Etosha i tre dagar, kolla på att vilda djur. Får aldrig nog av de!! Sedan går turen tillbaka till Harnas och Bonnita & Enrico för ytterliggare 5 veckor. Min fina flicka från USA kommer även att befinna sig på plats och vi får ytterliggare 3 veckor ihop. 
Allt som allt är jag borta nästan 3 månader!! 
Lycka intill själen! 

Torsdagkväll 16 maj

Jobbar, jobbar, sover, jobbar och jobbar lite till. Det är ungefär så som livet känns just nu och det är rätt så stressigt och det tar redan på min kropp. Hur orkade jag i Norge i 7 månader frågar jag mig själv hela tiden just nu...
Igår hade jag en pissdag på jobbet, inget gick rätt och det var bara jättejobbigt. Lite bättre idag, det går mot ljusare tider?? Förhoppninsvis. Det var tur att mormor kom förbi på middag på kvällen och gjorde mig på mycket bättre humör. Världens bästa mormor!

Ser fram emot morgondagen då Mathilda kommer från skåneland och hälsar på mig och Frida hela helgen. Som jag längtat! Planen är hemma gjord sushi och mydkväll. Men efter att diskuterat lite sushi med Frida så kom vi fram till att vi är ganska så orutinerade... Men detta ska gå super, fisk som fisk och sushi som sushi. Vi löser allt!!

 

 

"Only miss the sun when it starts to snow
Only know you love her when you let her go
Only know you've been high when you're feeling low
Only hate the road when you're missing home"

Lite så som jag kännt de senaste dagarna...


Fredag 10 maj

Återigen längesedan jag skrev något, dagarna springer verkligen foratare iväg för varje dag som går.
Flyttlasset gick dagen efter att jag kom hem från Afrika, så skönt med eget. Började även jobba i Motala veckan efter jag kom hem. Där stannar jag förhoppningsvis augusti ut. Så ligger läget till just nu. 
 
Har varit på besök hemma sen i onsdags, jätteskönt att komma ut på landet och koppla bort stor staden. 
Lång promenader med hundarna i det fina vädret, lång uteritt med den fina hästen. Vilket var helt underbart, hon var så pigg, gasen i botten nästan hela tiden och solen skinandes. Kopla bort alla tankar och funderingar för en stund och bara vara. 
 
 
Saknar min fina Elsa något grymt mycket <3 

My heart belongs to Africa

Jaa så kommer det alltid vara. Det har varit helt fantasktiskt, det går inte att beskriva hur underbart det har varit. Det är också en anledning till varför jag inte skrivit under de sista veckorna där nere, det har inte funnits någon tid. Har inte suttit stilla många minuter varje dag. Det har alltid funnits något att göra, någon som vill mat, kärlek eller bara lite uppmärksamhet. Africa har gett mig så mycket, jag kan säga att jag hittat den jag vill vara, jag har lärt mig att leva för stunden - "Don't wait for the perfect moment - take the moment and make it perfect", jag har hittat hem. Jag vet vad jag vill och jag har vuxit i det. 

 

Det är så mycket känslor som just nu bara vill ut, så mycket intryck och upplevelser. Igår frågade jag Karin om allt bara va en dröm - för ibland känndes det för bra för att vara sant.

 

Jag var ute på så många feeding tours som jag kunde, älskar att åka ut till lejonen, geparderna, leoparderna och vildlodjuren. Mata dom och sitta och beundra djuren.

 

Jag försökte åka ut på så många kvälls matningar som möjligt, sitta på bil taket med vinden i håret och höra lejonen ryta sitt kvälls ryt. Det vibrerar ända in i själen. känslan av att känna sig riktigt levande.

Jag fick mycket ansvar över lejont den sista tiden, så mycket att jag nu kallar henne min. Jag spendeade tidiga mornar, timmar och sena kvällar med henne - matade, klappade henne, borstade, masserade och bara umgicks med henne. Hon är ett maffigt lejon trots hennes sjukdom, hon kämpar fortfarande och jag tror på henne. Hon lärde mig så mycket och jag litar på henne.

 

Vi försökte passa på att bada i vattenhålen när vi var i lifeline ' en, simma omkring i det otroligt kalla vattnet. Jag och en kompis åkte ut en kväll för att bada i vattenhålet, ännu kallare än tidigare på dagen. Sjunga högt inne i bilen på väg tillbaka till gården fick oss varma igen.

 

Ina och jag fick ansvar över de skadade caracalsen, vi matade dom och gav dom vatten mest hela tiden, de blev så mycket bättre under vår tid. Idag springer båda omkring på sina fyra tassar och mår jättebra!

 

Vi gjorde några sleep outs, med Atheno och caracalsen.Så mysigt att vakna upp med en eller två vilda djur mittemellan oss. Och Atheno snarkade värre än oss alla tre tillsammans.

 

Promenader med bebis babianerna, Annikken och jag somnade i en hög en dag med alla tre på oss, det är vad jag kallar mys stund. Tre bebisar som ligger och snarkar på en och två utslagna volontärer. Livet är hårt ibland.

 

Researcher i life line'en med mycket lyckade resultat varje gång, två dagar i rad hittade vi dom alla fem. Ina och jag vet nu vad vi skulle vilja göra, frågan är om vi får med någon mer på den idén.

 

Farm work utan dess like, hårda slit vissa dagar med taggar i hela kroppen och träd släpandes efter traktorn, men även fast de flesta fick väldigt ont så skrattade vi bort det och såg fram emot att få hoppa av det skumpiga traktorsläpet. Vattenhåls tömmningar som alltid slutade med vattenkrig och bad så det rann vatten efter en. 

 

Vattenkrig, kolkrig och Millipopkrig (en slags gröt) underhöll vi oss med ofta och länge, något jag aldrig skulle tröttna på även fast man blev blöt och väldigt smutsig. Något av många saker jag saknar mycket, alla spontatna krig med vätskor!

 

Partykvällar på "dansgolvet", vid brasan eller under träden, det skålas, shotas, dansas, skrattas, pratas och skrattas ännu mer. Aldirg varit på likande fester och jag har alltid haft roliga kvällar och alltid har det hänt något extra knasigt som alla har rikigt kul åt.

 

Men avskeds morgonen var hemsk, att man ska säga hej då och åka hem en vacker dag känns fortfarande ofattbart. Det där är mitt andra hem med min andra familj, det är så mycket vänner som är kvar eller som nu är utspridda i hela världen. Danmark och Norge är nära, men Namibia och USA. De är sorgligt långt borta. Vill bara ha alla här tillsammans som vi hade det förut.

 

Africa har varit ett minne för livet, det är nåogt jag aldirg kommer glömma och ska jag beskriva det med två ord väljer jag - Kärlek och vänskap.

Kärlek och vänskap mellan djur och människor och människor och människor.

 


Reserch

Innan jag åkte hit läste jag om reserch vilket gjorde att jag fastnade ännu mer för att åka hit. 

Vad är det nu då?


Joo Harnas har som mål att kunna släppa ut sina vilda djur i det vilda igen. Det kallas här the life line, vilket är ett område på 8000 hektar. Vilket är väldigt stort! I life line'en kan du hitta pumbas, gnuer, vildhundar, leoparder, många sorter av antiloper, geparder, vild lo, jakaler, strutsar, hyenor och många vilda djur. Detta gör att de kan jaga själva och lever precis som det är meningen att de ska.
Vår uppgift är att hitta Pride och hennes ungar och Max och Moriuzz som är fem geparder. Alla utom ungarna bär halsband med en sändare i som gör att man kan hitta dom med hjälp av en rader. Hittas signalen med ett pipp så är de inom ca 4-5 km bort och hittas de med en bar så är de ca 3 km bort. Ju fler barer desto närmare är de.


Igår var jag ute på min första reserch dag. Vi började med att hitta två vild hundar direkt, de brukar hålla sig nära bilen ett tag. Sen körde vi omkring i the life line i ungefär två timmar innan vi fick upp ett pipp på Pride, vi fortsatte köra i den riktningen men signalen försvann. Vi hade tappat spåret s vi fick köra tillbaka och nu är vi mitt i savannen vilket innebär väldigt mycket bumpy rides. Helt plötsligt stannar han vi är ute med och pekar på marken, hyena spår syns på marken. Inte färska men ändå en hyena hade sprungit just där tidigare den natten. Vi forsatte köra i savannen tills vi äntligen fick en stark eller mer någorlunda signal från Pride. Hon var ca 2-3 km bort rakt in i savannen så vi bestämmde oss för att börja gå eftersom det är så mycket hål i marken. Ikkie, han som var med oss, berätta om spår vi passerade och de olika hålen i marken. Det är så intressant. Signalen från Pride blev bara starkare och starkare. Helt plötsligt märker vi att hon går emot oss. Sen utan förvarning kommer en flock gnuer springandes förbi oss tio meter framför oss. Signalen från Pride blir svagare och finns nu åt alla håll - tecken på att hon är mitt uppe i en jakt. Då vi redan varit ute i nästan 4 timmar och jakten lär ta minst en timme bestämmer vi oss för att försöka hitta de andra två istället. Det viktigaste är att vi hittade henne och att hon jagar så det var en lyckad reserch. Vi gick den 3 km långa vägen tillbaka till bilen och fortsätter vårt letande efter de andra två, tyvärr utan resultat så vi återvände till farmen med ändå ett lyckat resultat.


Idag fick jag chansen igen då det blev strul i teamet så fick jag välja vad jag ville vilket var reserch och idag även tracking. Vi gav oss ut igen för att försöka hitta Pride på riktigt idag, vilket även behövdes för att se om hennes jakt var lyckad. Vi åkte till området vi hittade henne i igår, ca en timme bort. Vi fick väldigt svaga signler inga barer utan bara pipp, så vi fortsatte köra i lite mer än en timme innan vi fick signaler, inte starka men ca 3 - 4 km bort. Under tiden vi letade stannade i ibland för att tracka andra djur, kolla på spår. Vi hittade nån timme gamla hyena spår, geparder - inga av de vi letade efter dock, och leopard spår. Så coolt att du kan avgöra hur gamla spåren är. Vi gav oss in i vildmarken med bilen, över hål och buskar. Signalen blev bara starkare och starkare tills en tjej pekar rakt fram - there she is. Hon gick rakt emot oss. Vi hoppade ur bilen och gick för att möta henne. Hon hade defenitift haft en lyckad jakt då hennes mage såg riktigt mätt och belåten ut. Vi gav
henne vatten rakt ur våra händer och hon tog emot det. Så häftig känsla!! Glada begav vi oss vidare för att försöka hitta de två andra pojkarna. Vi körde omkring i nån timme utan att få någon signal alls. Vilket borde innebära att de var helt på andra sidan de 8000 hektaren. Då vår tid redan gått ut hade vi tyvärr inte tid att köra mer än en timme tillbaka och sen leta så vi begav oss tillbaka till farmen.
Men det var två helt lyckade dagar och jag hoppas verkligen jag får chansen igen att göra det. Så häftigt!!

Åker jag tillbaka hit ska jag välja reserch programet!


RSS 2.0