jonnaamanda -

Etosha 5-7 november

Etosha 5-7 November

Precis kommit tillbaka till Windhoek efter tre väldigt händelserika dagar i Etosha, den gigantiska national parken här i Namibia. Jaa, jag flög hit i måndags, stannar en månad innan jag åker tillbaka till Bloemfontein för ytterliggare 23 dagar!!
Men iallafall, Safarit var underbart!! Det jag önskade mest var att se vilda lejon, jaa jag har sett lejon innan.. Men att se ett lejon som inte har ett namn, som inte kommer när någon ropar, som inte vet när det är matdags... Det är en helt annan sak! Jag önskade också att se Caracaler, geparder, leoparder, jackals, elefanter...
Det första vi ser när vi kommer in till parkens första vattenhål är fem lejone som ligger utslagna under träden... Elefanterna sormar fram kulmipigt till vattet för att dricka... Zebrorna smyger fram för att inte störa de fem stora katterna som sover djupt.. Men aldrig tillräckligt djupt... När vi forsätter genom parken ser vi ännu ett lejon 20 meter från bilen, precis dödat sin middag... Jacklerna ylar irvrigt omkring honom i hopp om att få sig en smakbit... Lejonet lämnar sitt byte och kommer närmare oss... 5 meter från bilen stannar han.. Tvekar och joggar tillbaka till sin zebra som jackalerna ivrigt tuggar i sig... I bakgrunden ser vi två, neej tre, neej fem lejon till närma sig den unga hanen och hans byte.. De jagar bort honom från sitt byte, de slås, det ryts och en sandstorm drar över... De 6 lejonen kommer tillbaka en efter en... Medan den unga hanen är långt kommen redan...
Senare på kvällen besöker vi ett annat vattenhål.. Två giraffer släcker sin törst...En lejoninna vaktar dem varsamt... Men hon håller sig i bakkant, nära men inte för nära.. Två noshörningar kommer in dundrander för att störa den frid som vilar över vattenhålet...
Zebrorna sprider ut sig över hela savannen... Svartvita flockar vart man än vänder blicken, betandes, vaktandes, galopperandes...
Jacklerna är alltid på språng, det har alltid något i blicken, något som tar de framåt hela tiden...
Springboks som studsar fram över den torra savannen... Lyckliga och glada...
Babianerna sitter farligt nära väg kanten, inte rädda för något... Springer över vägen och tillbka... Man måste ha foten på bromsen...
Giraffer som går ner i split när de dricker vatten... De är allt för långa för att nå om de bara sträcker ner halsen... Ackrobater...
En gepard mamma med tre ungar som gömmer sig under ett träd i den varma dagen, de gömmer sig så väl att man bara ser manteln på ungarna och mammans huvud... Man ser de bara om man vet att de är där...
Tre lejon som tar sig ett dopp i ett vattenhål, svalkar sig i den stekheta dagen...
En noshörning som noga vaktar sitt revir... Han låter inte vem som helst komma i närheten...
sju elefanter som tar sig ett gytjebad, de är inte grå längre utan vita av all lera de kletar ner sig med... Sanden yr omkring dem...De små antiloperna får akta sig när de stora fötterna klampar fram...

Jaaa, jag kan forsätta hur länge som helst... Det har varit underbart! Underbart att höra alla djur i natten, rytandes, ylandes, grymtandes... Underbart att dem leva sitt liv, utan att människorna gör något för att tämja de... Bara låter de leva på egen hand, Survival of the fittest....

2013-11-07 @ 19:32:29 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

1 november 2013

Jag har nu lämnat det underbara, fantastikska stället jag kallat hemma den senaste månaden. Med så fantastiska människor med mig på resan, har upplevelsen blivit den bästa. Med så drömmar uppfylda, så många lyckliga stunder att tänka tillbaka på med ett stort leende på läpparna. Men det som är så bra med att bli helt förälskad i en plats är att man kan åka tillbaka, redan den 5 december går resan tillbaka, jag kommer fira jul med Buttercup, lejonen, Poofy, leoparderna, Roxy, caracalsen, Rene, geparderna .... Jag kan forsätta hur länge som helst, är så glad över att jag tog det beslutet!!

För den lycka jag lever på... Går inte att beskriva!! Och jag är så glad över att Trine och jag tog beslutet att åka dit, vi är så mycket närmre varandra än innan och redan då trodde folk hon var min syster för att vi var så lika... Hon är underbar!!

Nu befinner jag mig hos Steffi i Potch, tre timmar norr om Bloemfontein. Hon bor jättefint på gården hon jobbar, hästar, kor getter, hundar, åsnor. Och de har en vildcamp med mängder av antiloper, zebror, strutsar. Det är jättefint!! Det var så skönt att se henne igen när hon kom springandes över parkeringen fram till mig i måndags. Efter 6.5 månader.. Och det kändes verkligen som igår! Så mycket som hänt däremellan, så mycket att prata om, skratta åt. Har verkligen saknat hennes sällskap! Vi åkte ut till vild campen en kväll för att kolla på solnedgången, den är så otroligt fin här. Hemma är inget om man jämför med här, himlen är rosa, röd och brinnade vacker!

En annan kväll åkte vi ut mycket senare för att kolla på den klara stjärnhimmlen....Det är magiskt, det behövs nästan inget ljus för att stjärnorna lyser upp hela himmlen...

Hjälpte till på ett stort evenemang igår, serverade lite, 20, folk mat. Och maten, jag lovar att Steffis roomie är en av de bästa kockar jag träffat, den passion hon la ner bakom de 6 rätterna... Det är inte många som gör! Det smakade fantastiskt från första tuggan till den sista. När gästerna hade gått hem fixade vi iordningen en liten fest, ojoj vad det skrattades!! Försökte ha en svenska lektion, men det gick åt fel håll. Haha. Men en riktigt trevlig kväll var det!!

2013-11-01 @ 10:03:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()