jonnaamanda

Dagarna här har gått för fort, kan inte fatta att vi varit iväg i över en månad. Och nu är det bara ett par dagar kvar innan jag åker vidare. Det ska bli underbart att få åka upp till Steffi i en vecka, men jag vill inte lämna detta underbara ställe. Så mycket har hänt de senaste veckorna, så mycket känslor, uppleveser och glädje. 

Detta är min lilla extra familj, vi alla ungås som en lite familj. Alla är välkommna och ingen är utanför, alla delaktiga och ingen ska känna sig ledsen. 

Ingen dag är den andra lik, vissa är stressiga, andra är lugna, vissa flygger förbi medan andra tuffar på i x 2000 fart. 

Det är fortfarande så ofattbart allt vi gör, att vara så nära ett så vilt djur, att sova med geparderna purrande bredvid oss, höra lejonen ryta en halv meter ifrån dig, gosa med den 6 veckor gamla geprad bebisen, ha handen på leoparderas huvuden när de slickar din hand, bli pussad av den stora canadensiska vargen, ha två leoparder i knät, promenera caracalerna längs den torra vägen....

Det finns inte ord. Denna lycka är obeskrivlig och så sjukt stark. Jag vill aldrig åka härifrån.