Reserch
Innan jag åkte hit läste jag om reserch vilket gjorde att jag fastnade ännu mer för att åka hit.
Vad är det nu då?
Joo Harnas har som mål att kunna släppa ut sina vilda djur i det vilda igen. Det kallas här the life line, vilket är ett område på 8000 hektar. Vilket är väldigt stort! I life line'en kan du hitta pumbas, gnuer, vildhundar, leoparder, många sorter av antiloper, geparder, vild lo, jakaler, strutsar, hyenor och många vilda djur. Detta gör att de kan jaga själva och lever precis som det är meningen att de ska.
Vår uppgift är att hitta Pride och hennes ungar och Max och Moriuzz som är fem geparder. Alla utom ungarna bär halsband med en sändare i som gör att man kan hitta dom med hjälp av en rader. Hittas signalen med ett pipp så är de inom ca 4-5 km bort och hittas de med en bar så är de ca 3 km bort. Ju fler barer desto närmare är de.
Igår var jag ute på min första reserch dag. Vi började med att hitta två vild hundar direkt, de brukar hålla sig nära bilen ett tag. Sen körde vi omkring i the life line i ungefär två timmar innan vi fick upp ett pipp på Pride, vi fortsatte köra i den riktningen men signalen försvann. Vi hade tappat spåret s vi fick köra tillbaka och nu är vi mitt i savannen vilket innebär väldigt mycket bumpy rides. Helt plötsligt stannar han vi är ute med och pekar på marken, hyena spår syns på marken. Inte färska men ändå en hyena hade sprungit just där tidigare den natten. Vi forsatte köra i savannen tills vi äntligen fick en stark eller mer någorlunda signal från Pride. Hon var ca 2-3 km bort rakt in i savannen så vi bestämmde oss för att börja gå eftersom det är så mycket hål i marken. Ikkie, han som var med oss, berätta om spår vi passerade och de olika hålen i marken. Det är så intressant. Signalen från Pride blev bara starkare och starkare. Helt plötsligt märker vi att hon går emot oss. Sen utan förvarning kommer en flock gnuer springandes förbi oss tio meter framför oss. Signalen från Pride blir svagare och finns nu åt alla håll - tecken på att hon är mitt uppe i en jakt. Då vi redan varit ute i nästan 4 timmar och jakten lär ta minst en timme bestämmer vi oss för att försöka hitta de andra två istället. Det viktigaste är att vi hittade henne och att hon jagar så det var en lyckad reserch. Vi gick den 3 km långa vägen tillbaka till bilen och fortsätter vårt letande efter de andra två, tyvärr utan resultat så vi återvände till farmen med ändå ett lyckat resultat.
Idag fick jag chansen igen då det blev strul i teamet så fick jag välja vad jag ville vilket var reserch och idag även tracking. Vi gav oss ut igen för att försöka hitta Pride på riktigt idag, vilket även behövdes för att se om hennes jakt var lyckad. Vi åkte till området vi hittade henne i igår, ca en timme bort. Vi fick väldigt svaga signler inga barer utan bara pipp, så vi fortsatte köra i lite mer än en timme innan vi fick signaler, inte starka men ca 3 - 4 km bort. Under tiden vi letade stannade i ibland för att tracka andra djur, kolla på spår. Vi hittade nån timme gamla hyena spår, geparder - inga av de vi letade efter dock, och leopard spår. Så coolt att du kan avgöra hur gamla spåren är. Vi gav oss in i vildmarken med bilen, över hål och buskar. Signalen blev bara starkare och starkare tills en tjej pekar rakt fram - there she is. Hon gick rakt emot oss. Vi hoppade ur bilen och gick för att möta henne. Hon hade defenitift haft en lyckad jakt då hennes mage såg riktigt mätt och belåten ut. Vi gav
henne vatten rakt ur våra händer och hon tog emot det. Så häftig känsla!! Glada begav vi oss vidare för att försöka hitta de två andra pojkarna. Vi körde omkring i nån timme utan att få någon signal alls. Vilket borde innebära att de var helt på andra sidan de 8000 hektaren. Då vår tid redan gått ut hade vi tyvärr inte tid att köra mer än en timme tillbaka och sen leta så vi begav oss tillbaka till farmen.
Men det var två helt lyckade dagar och jag hoppas verkligen jag får chansen igen att göra det. Så häftigt!!
Åker jag tillbaka hit ska jag välja reserch programet!
Känslorna fortsätter att svämma över i Afrika
Känslan när du sitter bredvid ett lejon och strycker henne över huvudet, pratar lugnt med henne om att hon måste äta för nu börjar du bli orolig. Hon kollar in i dina ögon, tvekar men tar emot köttbiten från personen som sträcker fram den. Då kändes det som hon förstod att personen verkligen bryr sig om henne och är jätte orolig för henne. Lättnaden när hon börjar ta emot köttbit efter köttbit.
Känslan när du och en nära vän sitter under stjärnorna eller går mitt i savannen, det är mer stjärnklart än hemma och vintergatan syns som ett klart sträck över himmelen. Ni sitter och pratar om saker som ni inte visste att man kunde prata om, det känns som ni kännt varandra för alltid men egentligen bara tre veckor.
Känslan när du och två nära vänner står mitt i vild loets inhängnad, hon födde två ungar två dagar tidigare. Det ösregnar och åskar åt alla håll ni är genom våta in på bara kroppen, men det ni hör är inte åskan utan ungarnas pippande inne i lyan. Den känslan av lycka som stiger i kroppen.
Känslan när dina bebis pumbas kommer fram och ger dig en morgon puss med trynet fullt av geggamojja. Eller när dom kommer springandes emot dig med svansen rakt upp i luften när du ropar på dom. Känslan av att "det här är mina bebisar" stiger i magen
Känslan när du och en nära vän helt utan förvarning kollar varandra in i ögonen och börjar skratta utan stopp, tårarna sprutar och ingen annan fattar vad ni tycker är så himla roligt. "The twins are talking"
Känslan när du och din ledare jagar en monguss som rymt, ni slänger er efter honom och nästan kastar honom emellan er för att han bitts som en galning. Era fingrar är såriga när han äntligen är inne i buren igen och ni bryter ihop av garv.
Känslan när din vild struts kommer springandes emot dig när hon ser dig även fast det inte är mat dags bara för att hon brukar få mat när du kommer, hon stannar oftast precis i sista sekund för att inte springa över dig.
Känslan när du och en nära vän sitter och läser en bok när plötsligt vattenspridaren går igång bredvid. Ni skriker till högt och springer rakt in i den och bli ännu blötare. Stora skratt uppstår runt omkring och ni springer därifrån fortfarande med vattnet rakt på er.
Känslan när bebisbabianerna klättar upp på dig, pussar på dig och hoppar upp i trädet och ner på dina axlar. Det går runt runt, upp i trädet och ner, upp i trädet och ner.
Känaslan när du och ditt team står i duschen och sjunger er team sång högt och tydligt tillsammans, det är inte rätt någonstans men det är glädje som sprids i det där vattnet. Sången går på repeat om och om igen.
Känslan när leoparden strycker sig mot staketet när du går förbi, du tvekar men kliar honom försiktigt på ryggen och han stannar upp och börjar spinna en kort stund innan han springer iväg.
Känslan när ni volontärer släpper loss på dansgolvet på festkvällen eller när ni sitter under himmeln och spelar kings cup hela kvällen. Känslan av så stor gemenskap.
Känslan av att somna bara några meter ifrån geparderna, de är någonstans i inhängnaden. Du och några vänner ligger där inne under stjärnhimmelen och försöker sova medan lejonen ryter i kapp på andra sidan staketet. Känsalan av att vara mitt i det levande Afrika.
Känslan av att vara ute på promenad med geparderna, de går precis bredvid dig och du kan ha handen på deras huvud och gå bredvid dom under hela promenaden. Känslan av att du är så nära det vilda som under din hand är så tam just för tillfället, så häftigt.
Känslan när du kramar en nära vän hej då, eller det är inte hej då för ni måste ses igen det är bara en tåg resa eller flygresa bort, tårarna slutar inte rinna och kramen blir håradre och längre. "You will always be special to me" - känslan av så stor tomhet och så många tårar.
